Jag måste bara få skriva av mig lite, jävligt mycket gnäll idag!
Men detta är faktiskt min blogg och passar det inte behöver ni inte kika in här mer idag!

Dålig sömn resulterar o lite ork, resulterar i ingen frukost, resulterar i småsmå bekymmer, blir världsproblem!
JAG ÄR SÅ JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄVLA frustrerad. Egentligen inte arg, mest irriterad. Luften har liksom åkt ur mig.
Jag skulle bara vilja ställa mig rakt upp och ner och skrika. Men då väcker jag Wilmer som precis har somnat.
Jag känner aggrisionen ända ut i tangenterna, dom trycks inte ner, utan jag mer slår ner varje bokstav i inlägget.
Kan man bli mer bitter?

Och när jag blir så här jävla arg. Då brukar jag tänka "lika bra o göra det själv så man får det gjort."
Så håller jag det regeln ungefär dagen ut. Sen är jag där igen, då har jag liksom glömt bort min regel.
Tanken är väl den att man inte ska göra allting själv va? Annars skulle vi alltid göra allting själva.

Jag älskar orden alltid och aldrig. Dom använder jag mig av alltid. Jämt och ständigt.

Jag vet med mig att när jag är på dåligt humör. Då är jag döden att umgås med, de är så illa. Till och med så att jag fan inte orkar med mig själv.

Wilmer stackarn har inget val. Han får vara med sin bittra, sura, irriterande mamma och jag ska försöka att hålla leendet framme.
Även om jag just nu sitter och spanar under bordet ifall mungiporna ligger där borta och skräpar, för här är dom inte.

Over and out.