Tankar kring amning.
Aming kan vara mycket kompilecad för många. Endel får "det" inte att fungera alls. Endel har hur mycket mat som helst att ge sitt barn medan andra mammor inte har något, eller mycket lite.
De barn som inte blir ammade får äta ersättning ut flaska i stället. Det finns inga rätt och fel med amning.
Kan man inte amma är man ingen sämre mamma för det, utan man ska vara glad att vi lever i en värld där det finns alternativ.
Man växer liksom in i situationen som den är. Själv har jag haft väldigt bra fart i min amining och tycker de är smidigt för bröstet finns ju alltid med och så är det rätt temperatur, man behöver inte släpa runt på pulver och vatten samt flaskor hit och dit.
När man är nybliven mamma är det miljontals tankar som snurrar runt i huvudet. Man vill ju göra rätt.
Man är nybörjare (någon gång är den första) och det tar ett tag innan man lär känna sitt barn, varför skriker hon/han? Mat, bajs,sömn,kärlek?
På BB från man råd och tips hur man kan göra när man ska amma och skulle det vara några bekymmer brukar dom kunna svara på frågor. Jag kände att jag fick bra stöttning av BB.
Jag förstog nog kankse inte riktigt hur dom menade och fick såriga bröstvårtor men det hjälpte fort med en jätte bra kräm som jag blev tipsad om och den vill jag verkligen tipsa andra om!
Krämen heter "Lansinoh Bröstvårtskräm" och jag vet inte att den finns på apoteket, men genom google kan man lätt hitta återförsäljare!
De två första veckorna tyckte jag att brösten gjorde ont, de var stora och överfyllda med mjölk. W hann inte dricka upp all mjölk så jag tvingades att pumpa flera gånger om dagen och minst en gång om natten för att det inte skulle göra allt för ont.
Jag fick såriga bröstvårtor, W svalde blod och då kände jag mig dålig för att jag inte tyckte att det gick bra.
Vi var båda nybörjare och övning ger färdighet, men säg det till en trött och nybliven mamma som bara vill att allt ska vara lätt.
Månader går, endel ammar en månad, endel två, tre, fyra. Vid fyra månaders ålder får man börja ge smakportioner. Då är det vanlig att aminingen minskar men bvc rekommenderar amning till sex månader, gärna mer.
Varför jag skriver detta inlägg är att jag kom på mig själv för en stund sedan då jag ammade W.
I början tänkte jag "en månad kan ja stå ut". När månaden hade gått kände jag "jaja, han behöver ju näringen men jag tänker inte hålla på i en evighet". Ett tag efter det kände jag mig stressad vilket gick ut över produktionen, ja jag kände mig faktiskt som en kossa ett tag! En mjölkmaskin.
Mjölken började sina och jag fick panik, shit! Det var smidigt o alltid ha maten med sig, jag blev lite ledsen och hoppades verkligen att det skulle vända. Och det gjorde det.
Nu är det bara en månad kvar till jag ska börja jobba, visserligen bara 60 dagar, men ändå.
Det gör ju att jag inte längre kan amma på heltid. Det känns tråkigt. Nu har jag och W kommit till en fas då vi sammarbetar så bra. Det är så mysigt att amma, känna närheten.
Att se hur barnet blir tillfredställt och är nöjd efteråt. Man kan titta djupt in i deras ögon och man ser att dom känner sig trygga. Man känner deras små händer som fumlar runt bröstet och försöker få något slags grepp. Hela bebisens kropp slappnar av och den vilar tungt i din famn.
Jag är inte säker, men kanske är det så att någon av mina läsare väntar barn, precis har fått barn eller kankse bara helt enkelt känner igen sig här. Jag hoppas på att jag kankse har hjälpt någon, inspirerat någon, eller fått någon att tänka tillbaka på den tiden då de ammade.
Varje dag lär jag mig nya saker om min underbara lilla son.
Varje dag är man på ett eller annat sätt en nybörjare.
Det är en fantastisk tid vi lever i. ♥
