Torsdagen den 15 september runt fyratiden satte allt igång. Värkarna satte igång, vi lagade lite mat, gick o la mig i soffan och klockan sex ringde jag in och sa at vi kommer nu. Klocka sju var vi inne, vid niotiden var jag öppen se cm. "Jätte bra jobbat hemma Stephanie!" Man tackar!
Fram till 9 cm rullade allt på fint, jag sög i mig lustgasen och andades på. Smärtan i ryggen blev outhärdlig och jag tog ryggbedövning. Blev som dag och natt. Nu kunde vi ligga och småprata emellan värkarna.
Somnde, sov mellan tre och fyra. Sen var det dags o ge mig dropp så vi kunde få igång hela arbetet igen.
06.54 den 16 september tittar våran lille son ut och tar sitt första andetag. HAN ÄR FANTASTISK!

Väl när han ligger där på magen tittr jag snabbt så han har tio fingrar och tio tår. Det har han, skönt! Men varför skriker han inte undrar jag? Barnmorskan sa att alla bebisar inte skriker när dom kommer ut. Och han har fortsat varit relativt tyst i tre dagar nu.

Vi stannade två nätter på BB, men nu är vi hemma och jag stromtrivs med min Familj.
Jag har en alldeles egen familj. Sjukt!

Han har ännu inte fått sitt namn, men jag lovar. När han har ett ska ni alla få veta!