Livet som mammaledig är ingen dans på rosor, men vad hade jag räknat med? De är ju inget glassig "yrke"... dagarna går ganska långsamt men vi lyckas ändå fördriva dom ganska bra... det känns som min rygg ska gå av vilken sekund som hellst och humöret tryter ganska snabbt. Känner mig måttligt lass som gnäller när man har världens finaste son och han är värd allt. Men vissa kvällar framförallt skulle man behöva känna att man bara behöver tänka på att somna i lugn o ro. Jag är ju trotsallt vaken några gånger per natt. Kanske ska man i.te klaga, de finns dom som har det värre. Nu ska vi göra ett nytt försök, Wilmer och jag att sova. HOPPAS han kan sova någon timme i alla fall.