Julestress och ångest.

Julen närmar sig och jag blir lika stirrig varje år.
Klappar ska inhandlas, (det tycker jag visserligen är roligt) huset ska julstädas, det ska bytas gardiner,
stakar o annat pynt ska upp och i år ska jag ha en egen julgran.
Alla dessa saker jag just har nämnt tycker jag om. Bingolottos uppesittar kväll dagen före julafton med ost & kex, med glögg eller julmust. Njutning!
Sen kommer dagen, dagen med stort D som jag avskyr!
Och häromdagen berättade min moster varför jag känner sån ångest varje gång det närmar sig den där rackarns afton.
Jag vill vara alla till lags. Jag vill att alla ska vara glada, få de saker de önskats sig. Jag vill hinna träffa alla som man tydligen ska träffa när det är jul.
Ända sen jag var liten har jag fart omkring o firat halva dagen hos den ena och andra halvan hos den andra.
Jag har aldrig känt den här julefriden då man ska sitta på ett och samma ställe och bara vänta o  vänta.
Istället sitter jag först på det ena stället och är stressad över att jag måste hinna åka till ställe nummer två så jag hinner åka till ställe nummer tre och där stressar jag för att jag hellst av allt skulle vilja vara hemma.
Just det, högsta önskan varje år är att jag skulle vilja vara hemma hos mig själv, fira jul i lugn och ro.
Jag vill inte fara omkring som en skållad råtta längre. Jag är trött på att vara alla till lags, vad tjänar det till?
Blir de runt omkring verkligen så glada så att det är värt besväret?
Hur man än vrider och vänder på det så är det alltid någon som blir åtsidosatt och ledsen.
Den som har hamnat längst ner på besökslistan har alltid varit mamma.
Troligtvis för att hon säger "åk dit, jag finns kvar."
Ja visst finns hon kvar, men inte för alltid och det skulle kännas så skönt att bara för en gång skull sätta henne främst.

Jag är alltid lika splittrad och ärligt talat mår jag dåligt av detta
.
Jag brukar vara en smula självisk i vanliga fall så varför är jag inte det vid jul?
Vissa tycker att jag är självisk var och varannan dag vilket jag själv inte håller med om.
Även om jag är självgod och gillar att vara i centrum.

Hur ska jag ta mig ur denna julkris? En återkommande kris som förmodligen aldrig kommer att ta slut.
Inte fören julfirandet slutar i allafall och det lär den ju inte göra nu när Wilmer kommit till världen <3

Kommentarer
Postat av: Annika

Men du, så här får du inte känna!

det måste du göra något åt!

vet du vad?! nu när ni har Wilmer så får faktiskt de som vill träffa er får komma till er. eller så får ni träffa några de andra dagarna. Ta det lugnt och njut av den första julen med Wilmer!!!



Kram kram Annika

2011-11-10 @ 20:58:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0