Att hormonerna kan spela en sånna spratt? Ena sekunden är jag skit glad, skrattar och njuter asg allt och lite till. Andra sekunden är jag vansinnig, ledsen och ensam. Ofta kommer allt på en gång, det börjar med en gnutta irritation, och snart blir det ett stort åskmoln runt om mig och jag gör världens grej av ingenting. Jag folk hellst att alla anpassar sig efter Vad jag vill och Vad jag tycker och när Haag inte fat min vilja igenom blir det kalabaik! Jag är trött och min rygg gör ont, jag tycker inre att någon lyssnar eller förstår mig. Men, men men men! Jagasye visa hänsyn till alla runt om mig, dom kanske också har dåliga dagar. Känner sig ensamma och av någon anledning kanske också har ont någonstans. Men hur lätt är det? Inom oss alla bor det nog en liten, eller stor egoist. känslorna idag har varit mycket blandade, mest gnäll. Jag har bränt mig i solen och jobbet är tungt och så fortsätter det.... Jag saknar någon att gråta ut hos, någon som kan lyssna på mig och bollar idéer med mig. Kanslern är det någon del av K som jag saknar? Kanske är det någon helt annat. Hur som hellst hoppas jag att det snart går över och allt blir bättre. Vi har alla dåliga dagar.